Vilsen i idealet?

Ibland är man så långt ifrån det manliga idealet att blotta tanken på att bli upptäckt är alldeles för skrämmande.
Jag brukar ha en del dagar då jag ägnar lite extra vård till mig själv. Idag var en sån dag. Man duschar extra länge, filar fötter, klipper naglar och donar på. Det är skönt att ryktas lite då och då. Det behövs ju om inte annat. Antar att jag alltid varit lite fåfäng av mig, men det har jag nog bara tjänat på.
Alla karlar borde ägna mer tid åt hur dom ser ut kan jag tycka ibland.

Imorgon gör man första dagen på nya jobbet. Börjar klockan sju. Inte mig emot. Det klart det är tungt att komma ur sängen men det släpper ju ganska på en gång man kommer utanför dörren med Balder. Sen är det skönt, för så pass tidigt på lördagar är det inte många fler än jag som är vakna. Det är alldeles dött på gatorna, tyst överallt och solen börjar gå upp. Nu har det ju faktiskt blivit lite ljusare på mornarna. Det är ju rena mardrömmen där i december när det är som mörkast. Fy faan, då vaknar man aldrig innan man hinner gå i säng igen. Ständigt trött och irriterad.

Snart kommer Marika hem efter jobbet. Hon har börjat kliva av sin diret hon har hållit strikt i två veckor. Hon har varit skitduktig som hållt sig så pass bra. 4 kg tror jag hon gått ned. Bra gjort!
Vi ska laga lite god mat ikväll. Sen vet jag inte vad det blir. Marika kanske skulle ut, jag lär nog se en film i så fall. Role Models, lagom skruvad komedi med Sean William Scott.

Until then!

//P