Det är väl till viss del självvalt iofs men nog hade gärna greppat dammsuckern eller tagit mig till gymet. Men Marikas varma famn vart för skön. (Och nog faan är den varm nu kan ni förstå)
Vi har legat och degat vid tv:n hela dagen. Förutom några sporadiska ryck med jycken ut i det kalla och karja.
Det är 10 minus här idag. Inte mycket för en norrlänning jag vet, men ganska mycket för Sundsvall, där tempen normalt ligger mellan 0 och -5 den här tiden på året.
Tror jag har gått och blivit sympatisjuk med Marika. Känner mig loj och inte mycket för att hitta på något. Kanske man ska dra upp det gamla lördags-mys-kortet ur rockärmen och fortsätta att gotta i soffan fast med gott samvete istället. Tror det blir så.
Har läst lite här och där att folk resumerar sina 2008 på sina bloggar. Jag vet inte om jag vill det. 2008 för mig är en gröt. I alla fall senare halvan. Somrarna med kärleken vart som alla andra somrar med henne, alldeles underbar!
Sen fick vi ju tillökning när Balder kom in i våra liv och stökade runt. På ett sätt räddade han mycket dötid från mig vilket är viktigare än ni kanske tror.
Vissa dagar går extra tungt för mig, det fick vi bli varse om i helgen. Paniken kryper i mig dagligen och jag känner hur det kalla och hårda tar tag om mig. Jag behöver något varmt och mjukt, NU! Då kommer hon, min kärlek, och värmer mig.
Jag behöver inte säga något, hon känner mig min Marika. Hon känner när jag behöver henne lite extra. Då kramar hon mig om natten eller låter mig välja film på videoteket. Hon lagar en god middag eller dammsuger hemmet. Men bäst är det när hon glittrar med sina ögon. Det är då, hörni, det är då jag blir varm!
Nä, jag vill bara blicka framåt nu.
Jag vet nu vad jag vill med min framtid. Jag har hittat vem jag hör ihop med och vad som gör mig komplett. Det enda jag inte vet är vart vi ska, hon och jag. Men det visar sig. Jag är inte orolig för om det ska bli bra, bara när.
Jocke säger "ge det tid kompis, det släpper!". Jag hoppas att han har rätt. Jag har ofta lyssnat på Jocke, min vapendragare och broder, och det har i alla fall oftast gett utdelning. Vi har varit med om en halv livstid ihop och det känns skönt att ha en vän som är ärlig när det behövs.
Summarum blir att jag är nöjd med vägen jag valt att vandra med min lilla familj. Jag känner att dom finns för mig, ja, till och med katterna. Jag vet att jag inte avsiktligt kommer köra oss ned i diket igen, och kommer hålla mig nykter bakom ratten på livets väg. För hörni...
...det funkar faan inte annars!
Så nu stundar 2009, ett år jag har höga förväntingar på. Mycket som kommer hända för oss.
- Balder blir vuxen (Kommer bli ett nöje att få uppleva)
- Jag får tillbaka lappen
- Semester på Öland med mina föräldrar och goda vänner (Redan en klassiker)
- Sist men inte minst, det som skulle göra min resa så himla mycket lättare, så hoppas vi på att vara husägare under 2009. Inget jag tar för givet, men något jag verkligen hoppas på.
Så där ja, hittade precis lördags-mys-kortet jag pratade om. Ska lägga det på bordet och visa vem som bestämmer nu. ;)
Lev väl hörni, och gott nytt år, vet jag!
Later!
//P
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar