Mörkrets dag!

Jag vaknade rätt lugnt i morse. Runt så där en fem. Dagen kändes fortfarande nyvaken och ljuset trängde sakta in mellan bladen på fikusen i fönstret.

Jag har alltid gillat den där fikusen. Bladen smakar helt ok och jorden är rolig att lyfta ned på golvet. Husse brukar bli vansinnig. Vilket är hela poängen.

Men idag hade jag en annan känsla i kroppen. En känsla av oro och spänning. Undrar vad som skulle hända?

Kanske skulle brorsan Balder få en utskällning för att han stökat ned så förbannat under natten, eller var det Mino som skulle sitta och skrika mer än vanligt vid balkongdörren.

Föga anande så fick jag snart reda på vad som komma skulle.

Matte hade bara varit vaken i en timme och husse var ute med Balder på promenad. Plötsligt föser hon i mig i en bur. Jag minns burarna från när jag var väldigt liten och skulle åka från min mamma. Jag gillade dom inte. Inte heller den här som matte tagit fram. Stor var den, och bekväm, men fortfarande en bur. Usch!

Vi kommer in på sjukhuset. Är det något fel tänker jag? Vad faan gör jag här.

I ett sista desperat försök att göra mig hörd drar jag av världens MJAAAAU! Inegn hör. PANIK!

Sen är det bara svart för mig.

Jag vaknar i ett sterilt rum. Mycket knivar och sterila gummihandskar lyfter ned mig från bordet och in i buren.

Jag vaknar till och märker att jag är på väg ut i bilen igen. Husse bär mig, matte går bredvid. Något är fruktansvärt fel. Något känns konstigt. Något fattas.

Jag heter Blixten, är ett halvår gammal, jag är bakfull, och jag har blivit bestulen!